Hade tänkt jag skulle skona er från "sjukhus prat" här, men det här tycker jag är så fascinerande så jag kan inte låta bli.
Det är verkligen intressant att arbete med människor, och man säger ju att vi människor är av naturen lata. Som arbetsterapeut arbetar jag mycket med "händerna på ryggen". Jag vill se vad en person klarar utföra själv efter en skada eller sjukdom för att skaffa mig en uppfattning om de kommer behöva hjälp i framtiden eller om de behöver träna in en ny teknik för att t.ex. klä på sig. Ibland kanske de behöver hjälp en tid och kan sedan trappa ner på hjälpen då man börjar klara mer och mer själv igen.
Men det som fascinerar mig är när jag ibland kommer och ska göra mina bedömningar och jag står där med "händerna på ryggen" och vill att mina patienter t.ex. ska klä på sig själv, eller åtminstone försöka själv först. Så sitter de ofta och väntar in mig, jag räcker dem då kanske en tröja och be dem prova själv, de gör ett halv hjärtat försök ger upp och säger "varför ska jag klä mig själv nu när de hjälpt mig med det så länge jag varit här". Jag har blivit kallad snorunge efter sånna här saker, eftersom jag är så krävande... ;)
Det kan vara så att patienterna går in på toaletten, tänder inte ljuset eller stänger inte dörren utan sitter bara där och väntar på att någon annan gör det. Det är fascinerande hur snabbt man bara släpper allt då andra gör, därför tror jag att man många gånger inom vården skapar sina egna problem, man gör åt patienterna, låter dem inte göra själv..man skapar hjälpbehoven och med det blir det en tyngre vård, för varför göra något själv när någon annan kan göra åt en.. eller hur, för så är vi ju skapta?! Vi är lata..
Hoppas jag inte tråkade ut er med mina tankar.. :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar